Äntligen ska Arbetsmiljöverket ta krafttag när det gäller skolans arbetsmiljö. I en flerårig satsning ska hela 30 procent av landets skolor inspekteras.
Bra, tycker vi i HRF, men befarar samtidigt att ljudmiljön inte ska få den plats i inspektionerna som den förtjänar.
Att buller ska ingå i inspektionen, det står redan klart. Men vilket buller avses? Är det utifrån gamla tiders problemformulering där det bara handlar om att hålla decibeltalen under en viss nivå för att undvika hörselskador? Eller har verket tagit till sig ett modernare synsätt, som lägger stor vikt vid goda akustiska förhållanden som gör det lätt att uppfatta tal och koncentrera sig?
Ett är säkert, ljudmiljön i skolan är ett stort problem. Många är de elever och lärare som kan vittna om hur den som vill höras måste höja rösten – vilket leder till ännu sämre ljudmiljö, oro i klassen och koncentrationssvårigheter. Hela 57 procent av lärarna har svårt att höra vad eleverna säger i klassrummet, enligt en undersökning som HRF låtit göra ("Kakofonien", 2010).
Den dåliga ljudmiljön i skolan drabbar elever och lärare med nedsatt hörsel hårt, men särskilt utsatta är även barn med dyslexi, adhd eller som har ett annat modersmål än svenska. Och självklart får det negativa följder också för alla andra lärare och elever, till exempel genom trötthet, stress, koncentrationsproblem och sämre förutsättningar för inlärning.
Kommer Arbetsmiljöverkets inspektörer att ha dessa viktiga frågor med sig när de kommer till en skola? HRF har nyligen skrivit till verkets generaldirektör Mikael Sjöberg för att få klart besked. I brevet påpekar vi att den utmärkelse för goda insatser i funktionshinderfrågor som Arbetsmiljöverket har fått från Handisam säkert var välförtjänt – men den förpliktigar också i det fortsatta arbetet.
onsdag 25 september 2013
Arbetsmiljöverket inspekterar skolornas ”buller” – men missar de ljudmiljön?
tisdag 17 september 2013
Vi väntar på en "regeringsförklaring" om ny och bättre tolktjänst
I dag öppnades riksmötet, med prominenta gäster, upprop av de 349 riksdagsledamöterna och statsministerns uppläsning av regeringsförklaringen.
Samtidigt,
på Gävlegatan i Stockholm, träffades ”Ordförandegruppen”, ett nätverk för
hörsel- och dövorganisationerna i Sverige, för att diskutera läget när
det gäller tolktjänst för barndomsdöva, vuxendöva, hörselskadade och
personer med dövblindhet. Och vi pratade om regeringen – om regeringens
otroligt långsamma hantering av tolkfrågan.
Alla som någon gång beställt skriv-, TSS- eller teckenspråkstolk vet hur krångligt det kan vara. Vart ska jag vända mig? Vem är det som betalar den här gången?
Regelverket och ansvarsfrågan för hur tolktjänst i Sverige fungerar är onekligen en historia för sig. Alltför ofta har vi sett att tolkanvändare kommit i kläm. Alltför ofta har vi inte kunnat få tolk till det viktiga mötet, läkarbesöket eller föreläsningen.
Alla som någon gång beställt skriv-, TSS- eller teckenspråkstolk vet hur krångligt det kan vara. Vart ska jag vända mig? Vem är det som betalar den här gången?
Regelverket och ansvarsfrågan för hur tolktjänst i Sverige fungerar är onekligen en historia för sig. Alltför ofta har vi sett att tolkanvändare kommit i kläm. Alltför ofta har vi inte kunnat få tolk till det viktiga mötet, läkarbesöket eller föreläsningen.
Därför var vi i hörsel- och dövorganisationerna mycket lättade när Tolktjänstutredningen lämnade sina förslag
till regeringen i december 2011. Utredningen hade flera konstruktiva
förslag på hur det snåriga regelverket skulle kunna förenklas. Bland
annat fanns goda idéer om att inrätta en ny nationell
tolktjänstmyndighet som samlar alla tolkuppdrag under ett paraply.
Därmed skulle tolkanvändaren kunna få en väg in i ”systemet”.
Men
regeringen valde att inte skicka utredningen på remiss. Istället heter
det att ”frågan bereds inom regeringskansliet”, och att en promemoria
ska komma under hösten. Vad den kommer att innehålla är oklart, men
ansvarig minister, Maria Larsson (KD), har aviserat att det inte är aktuellt med en ny tolkmyndighet. Möjligen kan tolkfrågorna ändå samlas under en enda befintlig myndighet.
Nu
har det gått nästan två år sedan Tolktjänstutredningen lämnade sina
förslag, och vi väntar fortfarande på en ”regeringsförklaring” i frågan.
Tolktjänstfrågan har tydligen hamnat på samma långbänk som förslaget om
att lagstifta om bristande tillgänglighet som diskriminering.
Hur
kan det komma sig att regeringen prioriterar dessa frågor så
lågt? Det handlar ju inte bara om ”funktionshinderpolitik”. Det handlar
om våra grundläggande mänskliga rättigheter.
fredag 13 september 2013
Ett inspirerande kliv framåt mot ett ännu bättre HRF!
Eva Blomquist, sammankallande i UNO |
Fyra inspirerande föreläsare, alla med inblick i och erfarenhet av civilsamhället och av ideellt engagemang nu och i framtiden lotsade oss igenom nya begrepp och tankesätt denna dag. Är verkligen alla välkomna? Går det att ha möten och fatta beslut via nätet? Håller villkoren för ideellt engagemang på att förändras? Frågorna och tankarna fortsatte i gruppdiskussionerna på eftermiddagen: Vilket HRF vill vi egentligen vara på 100-årsdagen 2021?
När dagen var slut, gick vi hem med många nya idéer, värdefulla tankar, och konkreta förslag. Helt enkelt ett steg till i arbetet mot ett ännu bättre HRF!
Delar av UNOs referensgrupp med eldsjälar från HRFs föreningar och distrikt |
Föreläsarna på UNOs inspirationsdag var Lars Trägårdh, professor i historia och civilsamhälleskunskap, Frida Karlsson från Crossing Boarders, Anna Carlstedt, förbundsordförande i IOGT-NTO och Robin Harms Oredsson från Betahaus.
Lars Trägårdh, Ersta Sköndal högskola |
Frida Karlsson, Crossing Boarders |
Anna Carlstedt, IOGT-NTO |
Robin Harms Oredsson, Betahaus |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)